Jag tror jag gick sönder igår.
Ungefär som en gren knäcks på mitten.
Eller som en bil som kör i 180 rätt in i en stenmur.
Jag bara gick sönder.

Jag låg och hade ångest hela dagen.
Jag vet inte vad jag vill göra med mitt liv. Jag vet inte om jag tycker om det jag gör. Jag är livrädd för att bli sårad och för att komma på att mitt liv suger. Jag vet inte hur man gör för att få det liv man vill ha. Jag vet inte vem jag är. Jag hatar att inte ha min familj nära mig. Jag är rädd för allt. För att jag inte trivs på jobb, för att jag är vuxen nu.

Allt är nytt här.
Ge mig tid att trivas här, och stöd och uppmuntran.

Tack älskling för att du finns.