Vissa dagar gråter jag bara. och jag kan verkligen inte säga vad problemet är. jag kanske bara är sådan.
Sådan som gråter.

Idag har min bästa vän tagit examen. Lina heter hon. Och om en vecka flyttar hon till Stockholm, av alla ställen. Hon kommer inte vara nära mig längre. Vi kommer inte ses och ha slappa vardagar ihop, eller gå ut och festa och strula till det. Vi kommer inte ha dom bråken vi haft för att vi umgåtts för mkt och bara inte orkar med varann längre. Vi kommer inte ha den vardagen tillsammans då vi visste vad vi gjorde om dagarna och kunde tjata och klaga om dom, och förstå precis vad den andra gick igenom.
Nu blir Lina vuxen på riktigt. Nu ska hon ut på arbetsmarknaden, flytta ihop med sin karl, få fast jobb och de ska skaffa en till katt ihop. Jag är så glad för hennes skull. Men attans vad jag kommer sakna henne.
Tur att hon bara är ett telefontelefonsamtal bort.

Och den 22juli åker jag till Australien och kommer hem i mitten av december. Tänka sig. Jag åker till andra sidan jorden. Som om inte ett land i Europa hade dugt...

Jag vet inte vad som i framtiden komma skall. Men jag längtar efter den.