Therese Grönlund

Allt är lite lättare hemma i Sverige. Allt är lite tryggare och mer hemma känsla över det. Bara som att ta bussen är lättare, har jag en fråga kan jag ställa den på svenska till busschauffören, eller om jag har problem med biljetten, sen går bussarna i princip HELA tiden i jämförelse med Aussie. 

Här hemma i Sverige behöver jag inte anstränga hjärnan lite extra för att förstå allt folk säger på engelska (fast efter ett tag kom det automatiskt att jag förstod allt). Fast vissa Australienare har en väldig dialekt, eller de utbytesstudenter från exotiska länder med exotiska dialekter.

Det är otroligt mycket lättare att handla här i Sverige. Jag vet att youghurten smakar gott, med en härlig konsistens istället för att konsistens som liknar sperma (om man råkar köpa lågbudget youghurt i Aussie). Jag vet att det finns oändligt många sorters knäckebröd, which I love! För i Australien kallas det för bisquits och det fanns två sorter att välja mellan. Det finns pålägg här hemma i Sverige som inte ser konstiga/läskiga ut.

Jag har ett fantastiskt medlemskap på gym här hemma i Sverige, som jag som student betalar 299kr för i månaden, vilket skulle kosta över 5000 kr för 20v i Aussie.  

 

Men i Aussie har du lättare för att fråga främlingar om hjälp, för i Aussie finns/används ordet främling inte så som det gör här i Sverige. Där finns det istället personer som du ännu inte lärt känna. Det hände att jag gick på stan och hade virrat bort mig, då kunde jag kolla på personer som jag mötte eller som satt på en bänk eller dylikt,och vi fick ögonkontakt med ett leende, och jag kunde fråga om hjälp, och de hjälpte mig mer än gärna plus att de ville småprata om andra trevliga saker en stund också.
När jag satt på bussen och var osäker på om jag hade hoppat på på rätt sida, då kunde jag fråga kvinnan/mannen/barnet/tonåringen om jag var rätt, och de svarade varmt på min fråga. 

 

En gång när jag åkte buss var jag dock sådär typiskt svensk (som bara svenskar kan vara), för på bussen var det en kvinna med dubbelbarnvagn som hade hoppat på några stationer efter jag hoppat på. Och barnen i den här vagnen grinade och skrek något otroligt. Och jag som var sådär typiskt svensk började himla med ögonen och tänkte - varför kan hon inte bara få barnen att hålla käften, fy vad jobbiga ungar, jag tänker då aldrig skaffa barn, mm. Det dröjer några minuter till av grinande och skrikande. Sen kommer en annan kvinna och sätter sig intill den här kvinnan med de skrikande barnen, och hon börjar prata både med mamman och barnen. Efter några minuter hade den här andra kvinnan fått mammans två barn att sluta skrika och istället börja skratta och vara sådär charmiga som bara barn kan vara. Då insåg jag.. och jag blev chockerad över hur fantastisk mentaliteten är i Aussie. En främling kan gå fram till en främling som behöver hjälp, och hjälpa..! Den här kvinnan såg behovet den här mamman hade och gick fram och gjorde en god gärning, hon var varm och trevlig och hjälpte till.. Där kunde jag sitta och skämmas...

 

Precis som jag tycker den svenska mentaliteten många gånger ska skämmas. Inte för att jag menar att svenska människor är dåliga/hemska. Men vi lever i ett samhälle där egoister svämmar över. Jag vill leva i ett samhälle där folk ser varandra och hjälper varandra. Inte i ett samhälle där jag inte ens får ögonkontakt med främlingar (eller juste, personer jag ännu inte lärt känna).